IN YOUR FACE

För ett halvår sedan exakt befann jag mig på samma plats, i samma stad med samma D som nu, men idag är läget MYCKET annorlunda! Den tiden känns som ett annat liv, något som finns där lite i skymmundan, men som bara dolde mitt "rätta jag"... Jag gick in med inställningen "allt är skit/detta är jobbig" i vad jag än gjorde, tex i mitt jobb (som säkert hade kunnat ge mig väldigt mkt, men jag gav det inte ens en chans). Det var vinter i et nytt land, utan mamma nära till hands- nu vet jag att min familj betyder jättemkt för mig!
Mitt förhållande med D blev lidande för jag lät mitt missnöje gå ut över honom (nu var inte allt mitt fel!), på 6 år hade jag inte gjort något ENBART för mig själv! Klart man blir bitter!
Trots att uppbrottet från D var illa skött och onödigt plågsamt (kroppen "la av"...) tvingade det mig att för först gången ta tag i mitt liv NU, det fanns inga ursäkter längre! Och tack vare att jag är en stark, och i grund och botten självständig kvinna vågade jag ta steget och flytta igen och tvingade mig tala med folk och knyta kontakter som jag aldrig skulle gjort annars! Jag började tänka positivt, jag antar att jag har det som kallas "kämparglöd"... Jag blev min egen vän- äntligen!
Därför är jag extra stolt över att jag på 1,5 lyckats "bounda" med kollegerna och ska ut imorgon och på bio på torsdag! Sådana saker betydr SÅ mkt för mig eftersom det bekräftar att jag duger som jag är!!!