Tankar från sängkanten

Jag har tid, men jag slösar så med den, gör inget konstruktivt... Vad har jag gjort egentligen? Det måste finnas mer än detta? Det känns som att jag missar något?
Grejen är att jag tror inte det finns något jag kan göra åt det, jag tror rastlösheten är permanent och om jag så vore hjärnkirurg med en lön på 1 miljon/ månaden med värsta lyxvillan så vet jag att jag ändå suktat efter gräset på den andra sidan...
Jag försöker verkligen bara "vara tillfreds" med livet som alla säger att jag ska vara, att bara "slappna av", men jag kan inte! Vi lever verkligen inte länge och det enda vi ändå gör är att vänta... På vadå?
Jag känner mig lite bättre nu dock, när jag kommit bort från alla andras drömmar och bara lever mitt liv, i mitt hem, med mina saker och gör det jag tycker om och har TID till det! Kanske är detta början, herrens vägar äro ju outgrundliga ;)?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback