Funderingar

Det slog mig just, alldeles nyss, att det finns så mycket mer än vad vi någonsin kommer att förstå... Med något menar jag ALLT- livet, sinnet och kärleken, framförallt kärleken.... (Och jag har inte ens fött barn- än?)
Vad är det som gör allt så definitivt? Vad är det som gör att vi omedelbart kan "sondera" terrängen, möta någon annans blick, höra någon annans röst tala direkt till en och veta direkt att det här, det här är DET? Denna omedelbara attraktion och tillhörighet som man kan känna, ibland besvarat, ibland inte? Handlar allt om kemi? Är det så enkelt? Eller krävs det "mänsklighet" för att känna?
Vilket liv kunde jag levt om det inte var för den lyckliga slump att jag föddes just där jag gjorde, just då är en annan fråga?!
Jag kan inte fatta hur det funkar!!! Att vi bara är människor, inget mer eller mindre! Hur kan vi bete oss som vi gör? Vem ursäktar oss för allt vi gör mot oss själva, varelserna runtomkring oss, och jorden vi bor på?

Ett jävligt bra citat, om än ganska "tacky" är: "Du kan äga jorden här, den får liv först när du lär dig att se, att det finns färger i en vind".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback