IN YOUR FACE

Igår var jag på en kompis examensfest, det var ok! Ok, men det kunde nog varit bättre- skyller på mitt snorfyllda huvud och längtan efter D! Har inte pratat med honom på en HEL vecka nu, och igår fick jag för mig att det hade hänt ngt hemskt eftersom han varken svarade på sms, när jag ringer eller på mail. Fick tillslut tag på D's pappa som också befinner sig i Oslo, som kunde stilla mitt sinne när han sa att D lever! Puh! Jag vet inte vad jag hade gjort om något hade hänt honom, shit....
På natten fick jag ett mail från honom där han skrev att "han aldrig dör", men det enda jag kunde tänka på var att det var min D som skrivit detta- i Norge.... Det är jobbigt nu...