En hyllning till det osmakliga
Tenacious D- Fuck her gently
Klockan 15.32
Hrmmm, ja nog om det, nu ska jag bege mig in till Oslo city och handla vans som inte finns att hitta någonstans, men som finns i minsta lilla knarkarkvart här i norr! Dessvärre för mitt sönderdragna, utsvultna konto är jag nog tvungen att köpa lite CD- skivor här uppe också eftersom de är såååå mkt billigare här (faktiskt!)... Det kommer aldrig att sluta väl..!


Jag, min första dag som fysikstudent. Detta droppade jag dock ganska fort och nu ska det bli av och läsa mänskliga rättigheter om är sååååå mkt coolare...
Till mamma:

Äntligen!
Som ni alla säkert fattar så är jag i kalla Oslo nu, halvklart och is överallt, men jag är inomhus och packar (borde iaf). Usch vad det INTE känns roligt att dela upp sakerna mellan sig, det är ju 6 år åt helvete känns det som...



Ingen dans på rosor
Usch ja, det kommer att bli de labila sinnernas afton, nerverna kommer att vältra sig i självömkan och synapserna kommer att fräsa och spotta av all tankeverksamhet...


Du och jag igen babe?
Why do all good things comes to an end?
what will become of me,
don't like reality,
it's way to clear to me...
Jag bjuder på denna,...
Jag tycker verkligen att jag har ovanligt bra musiksmak, dels för att jag inte hänger upp mig på om en bra låt är gjord av Britney Spears eller Rihanna, utan lyssnar på den för att den är förbannat bra! Och dels för att jag har så varierat "musiköra", jag kan i princip lyssna på allt (förutom Billy Talent och möjligtvis Basement Jaxx...)! Tro mig, flera oberoende människor (mest killar) har sagt att jag har GRYM smak ;)! Och eftersom detta är MIN blogg så får jag lov att vräka mig i självbelåtelse!
På tal om Brittan så måste jag säga att hennes nya album är riktigt, riktigt bra! Vilken brud alltså som orkar dra av ett av årets (?) bästa hitlåts-album när hon så uppenbart gått lite "bananas"!
Lyssna på denna, den ÄR bra:
http://www.youtube.com/watch?v=89oS4SN4mNg&NR=1
Detta är riktigt bra!
Iaf, man hör ju att killen verkligen kan sjunga!
http://www.youtube.com/watch?v=xWHf_vYZzQ8 (ja, ni får faktiskt klicka på denna länken för jag kan inte få det till att funka och klistra in och klippa just nu)!
Stjärnornas spökkabinett
Det kändes helt ofattbart och på något konstigt sätt oändligt sorgligt och tragiskt! Vilket ju egentligen inte borde vara så för man känner ju inte människan...
Eller så kanske det borde vara så, för att en av våra "medmänniskor" faktiskt dött. Med medmänniska menar jag alltså en av oss, en människa som skulle kunna vara din bror, han var någons pappa... En medmänniska känner medlidande...
Hur man än förklarar det så känns det så jävla onödigt och så förbannat typiskt! Vi har ju sett detta upprepa sig hur många gånger som helst- ung begåvad stjärna på väg mot toppen dukar under för papparazzis, pressen, droger etc.
Det sorgliga är ju att ju mer detta händer, desto mer frossar vi! Jag säger bara Brittan, Pete Dorhety, Amy Winehouse m.fl. Ska de bli vår tids nya Marilyn Monroe, Kurt Cobain, Michael Hutchens och Janis Joplin? Är det det vi vill? Svaret på den frågan tror jag faktiskt är "ja". Kanske inte medvetet, men vi vill att det händer något som gör att våra liv verkar mindre misslyckade och beiga, vi vill ha action, men föredrar att se den på avstånd...
Jag blir ledsen, jag blir faktiskt bara ledsen... Jag känner verkligen att det är ett sånt JÄVLA slöseri med...ja, livet! Jag vill gärna tro att vi har nån förbannad mening på jorden och då borde vi göra det bästa av livet, för våra medmänniskor OCKSÅ!





Vem skrattar sist...?
Det nya livet!
Mycket har hänt ska jag säga, bl.a har jag hunnit börja läsa fysik i Lund, men kände i princip direkt att jag ALDRIG skulle vilja jobba med ett yrke som innehöll så mycket som jag tyckte var svårt. Därför hoppade jag på Historia 1-20p (eller 1-30 hp som det heter nu) för att FUNDERA (på vad jag ska bli).... Fundera var ju det jag skulle göra egentligen, fast i Norge....
Har hittills fått pendla fram och tillbaka till Lund, men idag har jag äntligen hittat ett superfint rum i ett kollektiv i en gammal charmig villa! Priset är bra, rummet är bra, det finns stor chans till mkt party så jag hade väl i princip tackat ja innan jag sett det! Det jobbiga är ju att nu ska mina grejer ner från Oslo.... MERD!
Så så är det, känns fortfarande rätt ensamt, men jag hoppas verkligen att jag ska få komma på fötter denna gången...

Bakom fönstret längst till vänster ligger mitt lilla fina rum!
Den äkta varan?
Jag har alltid haft svårt för korta killar, dvs de som är kortare än mig, det känns biologiskt fel på nått sätt... Sen tycker jag alltid de är obehagligt med dem som är lite sådär polacksmala och bleka och går lite kutrygg- aktigt... Jag vet att vissa gillar den stilen, lite att ta hand om, ge självförtroende till osv.... Nej, inget för mig!
Jag tror jag faller för ena rediga karlakarlar, de som är minst 15 cm längre än mig, ser väldigt manliga ut- typ markerade kindben, mkt hår, de som jag på nått sätt tror kan beskydda mig, kort och gott; de som har "stake"... ;)
Jag kan ju ge ett exempel:
Jag äääälskar Johnny Depp, men jag har väldigt svårt att föreställa mig MED honom pga av att han är ganska tanig, han är liksom alldeles för perfekt!
Dock attraheras jag ganska lätt av killar som Vince Vaughn och Antonio Banderas, inte bara pga av deras utseende, men för att de ser ut som RIKTIGA män (långa, håriga och rejäla)!
Hmmm...detta är ju konstigt! Jag fattar ju att det beror på något biologiskt, men hur kan vi alla vara så olika?
Att resa är att leva!
Jag anses tom att en tågtripp till Lund räknas som en resa, allt för att göra mig själv lite gladare och äventyrligare ;)!
Det är fantastiskt tillfredställande att kunna göra det trots att man inte har så mkt pengar (jag säger bara SJ "sista minuten"- billigt och miljövänligt)!
Förra året flängde jag till Australien, Thailand, Kambodja, Danmark och Oslo och bara detta året som gått har jag hunnit med Oslo, Lund (det räknas faktiskt!), Stockholm (partyhelg) och Malmö! Jag ÄLSKAR det!!!!

Ni kanske märker att det inte kommit några nya bilder? Detta beror på att när jag i all min hast lämnade Oslo glömde min lilla sladd!
PS: Kommentera mera!!!!
Audition
Japp, sa jag och skickade iväg mina papper och till min stora glädje fick jag tillbaka att jag, JAG var välkommen på audition (inte öppen) måndagen 21/1-07! Iiiiiihhhh!!!
Satan att mina dansskor befinner sig 60 mil härifrån bara...

Pussycat doll OCH breakdansare- hot stuff!
Antagen!
Igår fick jag veta att jag blivit antagen till Naturvetenskapligt program, inriktning meteorolog! FAB!
Nu ska jag alltså bli meteorolog och studera fysik och matte som de första kurserna...iiihhh! Men det är faktiskt helt ok, för utbildningens tredje och sista år är förlagt på Köpenhamns Universitet där inriktningen till klimatolog börjar! Inte illa det!
Den första naturvetaren i den rosengrenska (OCH nordströmska) historian... det låter något det!
Wooohooo!
Jag har hittat världens roligaste dansklass!
Studio Obsession i Malmö (nära till Lund också!) har kurser där man lär sig dansa som en "pussycat doll"! De blandar showdans, jazz, street, burlesqe och lap- dance och lär en dansa som en äkta "kvinna"! Hur FAB låter inte det? Så mamma dra med dig Jeanette så jävla får killarna akta sig på dansgolvet ;)!!!

Otraditionell kärlek...
Däremot tror jag på passion, kärlek och lust vid första ögonkastet. Jag tror på den där förtvivlade, konsumerande, överväldigande, jag- kan- inte- leva- utan- dig- kärleken! Det känns uppfriskande att tro på den, som att gå runt och känna att "det kommer inte alltid att vara så här, en dag kommer jag också att bli upphånglad i ett hörn och ha svettigt sex på köksbordet"!
Det är alltid trevligt att dagdrömma!
Eller kanske förresten det inte finns någon "kärlek" i den definitionen, kanske kärlek är lika med lust?
Kanske ska man inte söka efter de långvariga relationerna, kanske ska man söka efter de passionerade relationerna istället även om det bara varar för en kort stund? Så känns det iaf nu, men det är kanske inte så konstigt när hela min värld vänts upp och ner...
Vi vet ju att människan inte är menad att leva i ett förhållande, det är ju simpel svart-på-vit-aktig fakta som härstammar från den tiden då överlevnad handlade om att fortplanta sig. Jag håller fullt och med om att det inte är naturligt att leva i tvåsamhet! Förr gick det väl an för när orden "till döden skiljer oss åt" yttrades visste man ju att medellivslängden var typ 40 år istället för 80 som den är idag! Underbart är kort liksom...
Eller handlar det om tur eller kanske t.o.m om vilja? Kanske jag har helt fel och "den stora evighetslånga kärleken" väntar där ute, det gäller bara att hitta den. "Den" som inte tråkar ut en och kompletterar en på ett alldeles perfekt sätt?
Gud jag vet verkligen inte... Även om jag vill tro att jag vet allt om mig själv och har alla de erfarenheter jag behöver så är det nog tyvärr inte så! Jag kommer nog att få korrigera dessa tankar miljontals gånger allt eftersom man träffar "honom med H"! Men jag tror att jag hoppas (!) att alla män jag träffar känns som "honom med H", då känns det iaf inte som att man har slösat bort sin tid i väntan på något bättre, då känns det som att man tagit vara på sitt liv, levt passionerat och förtärande på ett sätt som bara kan sluta som i gamla Hollywood-filmer (tänk Liz Taylor och Richard Burton)...!
Ja, ni märker ju hur mycket jag svamlar och håller på, men det är så jag är...
Den kärlek jag mött var en underbar sak, en intensiv berg-och-dal-bana av kärlek och hat som kraschade till slut och lämnade mig alldeles ödelagd och tom... Tom för att det liv vi skapat tillsammans var över, jag var bunden till honom i min förtvivlan, men inte ännu fri... (gud vad fint...;))
Kanske jag är en romantiker trots allt, en förtvivlad romantiker i min egen twistade definition?
Så alla hopplösa snyftare där ute, kom inte till mig för att få råd, jag vet ärligt talat inte själv vad jag vet...!
Singel- bra eller anus?
När jag vaknade idag var jag supernere, tanken på att D skulle ha horat runt i Norge under lördagsnatten var väl inte den trevligaste precis...
Att min bästa vän befinner sig lika långt iväg, nämligen i vår kära huvudstad gjorde inte saken bättre...
Usch usch alltså... Dock blev jag på bättre humör när jag stegade in på Subway efter ett tankedödande simpass och till min glädje märkte att killen vid disken (helt ok-snygg) var överdrivet trevlig...ja...kanske rent av flitig (eller så hade vi träffats förr, men jag kände inte igen honom? Eller så är han ett stort fan av min blogg och jag kommer att få äta upp detta sen;)?)!
Strunt samma så var det väldigt trevligt att få känna sig lite uppskattad, speciellt när man osminkad och rufsig i håret stegar in med en vansinnig, hungrig blick.
Människan måste ha något speciellt radarsinne/singelsensorer för det är inte klokt vad det är fler killar som kollar in en nu för tiden! Jag menar, snackar vi nyår var man ju ett hett byte (kan dock berott på att jag var den enda svenskan där! Exotiskt värre!)!
Ännu en positiv grej och där vet jag att alla tjejer kommer att hålla med mig är att när man blir dumpad går ner ganska rejält i vikt! Jag får numera rulla upp mina byxor i midjan så att de ska stanna kvar! Det är framgång det!
Jag läääääängtar så till Lund och alla snyggingar där! Ska bli skönt att slippa tänka på ni vet vem och för första gången på länge inte bli svartsjuk utan GÖRA en annan svartsjuk! Kanske jag kan få ett RIKTIGT liv för första gången på flera år?
Mot söder!
Igår satt jag och snackade skit med martina hela kvällen- det var trevligt babe, det får vi göra om! Hann även med ett samtal till lilla Vivi uppe i huvudstaden som inte heller är helt nöjd med livet för tilfället... Dessa killar! Varför ska de strula till allt?
På tal om...
...Anna Nicole Smith, varför ser modellerna inte ut såhär längre?

Anna Nicole och jag
De "lyckligas" uppgång och fall...
När man ser tillbaka på stackars Brittans karriär blir det ju tydligt att hon redan för flera år sedan med t.ex. låten "Overprotected" ropade så svagt efter hjälp. Även om låtarna inte är skrivna av Brittan så är de ju skrivna FÖR henne och hon valde ju att framföra dem som sina egna, vilket ju måste betyda att hon står för dem?!?
Den stackars bruden var ju så offentlig att vi nästa fick se henna avla barn i TV! WHAT liksom? Inte konstigt att hon blev som hon blev, hon har ju inget perspektiv alls på saker och ting...
Brittans öde tycker jag börjar påminna skrämmande mkt om Anna Nicole Smiths, eller möjligtvis Michael Jacksons, där de alla blivit ett slags fenomen skapat av media där de inte alls kan leva upp till de övernaturliga förväntningarna de har vilande på sig! Även MJ spelade in en låt (se nedan) där han klart och tydligt uttryckde att nu hade det gått för långt!
Leave me alone- Michael Jackson
Det första offret att gå hädan var ju tragiskt nog Anna Nicole som efterlämnade en lite dotter och börjar världen inte få lite mer medmänsklighet så kommer Brittan sorgligt nog lämna efter sig 2 små söner som enbart kommer att lära kanna sina mamma genom snaskiga rubriker och utflippade tv- framträdanden! Och se på Michael Jackson där människor blivit så giriga att de tom anklagar honom för att vara en pedofil, något som han sedan frias från och som tom hans ex-fru nekar till att han skulle vara!
Vill vi att de om 1000 år ska se tillbaka på oss som vi ser tillbaka på de som levde för ytterligare 100 år sen? "De åt kändisar till lunch som stenåldersmänniskorna slaktade mammutar"!?!
Var går gränsen för en människas lidande= en annan människas underhållning?
Är vi tillbaka på romartiden då vi tvingade slavar att slåss mot lejon inne på colusseum för att adlen skulle få sitt lördagsnöje?
Nu när jag tänker efter så kan man nog dra ytterligare paraleller från denna kändishets till typ hedersrelaterade våldet där unga tjejer, precis som i Hollywood blir förföljda för att de valt att följa vad de en gång trodde var deras dröm!
Sad, so sad....
Don't go breakin' my heart...
Jag tror nog att jag kan ha svaret på den frågan: det går fortare än du anar...
Jag trodde att jag var ok, att jag kommit över chocken och accepterat det som hänt, men icke...
Från den 26e december tom dagens datum har jag genomgått en hel livstids sinnesstämmningar och detta tog ut sin rätt för några dagar sen.
Efter en totalt misslyckad Oslo- comeback sa min kropp slutligen ifrån och "kollapsade"... Låg till sängs och spydde så jag skrek utan att må något bättre, sov 15 h, var vaken ca 5 h och sov ytterligare 15h... Den enda orsaken till detta tillstånd jag kunde komma på var brustet hjärta eller en immunförsvarskrasch orsakad av en psykiskt kollaps...
Jag mår bättre nu, men du ska veta D att du är inte den enda som kommer att behöva tid för att läka, det du gjort och hur du skött detta har påverkat och "skadat" mig mer än vad jag nånsin trott att du skulle kunna göra...
Det blev visst inte som jag hade tänkt mig...
Som planerna ser ut nu så ska jag fixa en lgh/rum i Lund, hoppa på en kurs/program och börja leva MITT liv, bli en "skolflicka" igen! Det ska bli skönt och sen får vi ju se vart hän allt det andra bär...
Så nu säger vi HEJ existensminimum, skorpor och bakfylla jag VÄLKOMMNAR DIG SÅ GÄRNA!
Uj, måste nog avsluta nu, håller antingen på att bli sjuk eller så är min halsbränna ett reslultat av den senaste tidens panikångerst-hafsande-tröstätandet/svälten...?

Bye bye Oslo, hello Lund!